Sara of Norrland

Beslutsångest.. Att jag alltid ska panika i sista miuten. Är livrädd för nya möjligheter men ser allting som världens terror.
Nu är det min tur att ha ont i magen och känna skammen , men över vad egentligen ? Det är det jag inte riktigt vet. Möjligtvis kan det vara att jag känner mig som en stor syndare , nu när vi har grillat och ätit glass har jag fuskat jätte mycket i min diet. Jag mår typ dåligt över det och känner att jag vill ta en lång promenad just nu men då självklart får jag ju paniken över att det är mörkt ute och jag är mörkrädd , så liktförbannat sitter jag inne och  tycker synd om mig själv istället. Sen är ju jag just den personen som vill finnas för alla , men jag kan inte finnas för mig själv. Någon som borde vara så enkelt. Jag förstår bara inte varför jag i hela friden låter mina rädslor och fobier komma ivägen för mina drömmar ? Är jag otroligt korkad eller bara jävligt osäker i mig själv och så rädd vad mina närmaste ska tycka ? Eller kan jag bara säga att jag är mera mogen och vuxen som tänker om mina beslut fyrahundrasjutioelva gånger innan jag tillslut bestämmer mig för att inte göra det överhuvudtaget ?